... närmare bestämt på Prinsessegade. Det gav mig en ganska god inblick i hur det politiska och kulturella etablissemanget höll sin skyddande hand över allsköns elände, inte minst såg de genom fingrarna med bortsprungna barn som sökte sin tillflykt i "Fristaden".
Så där har det hållit på i många år, med direkta förbindelser mellan högt uppsatta personer med kommunistiskt förflutet och diverse ljusskygga vänstergrupper i rånarluvor. Som Gertrud Galster skriver i sin bok Femte kolonne: "De sitter där ju alla ännu - de gamla femtekolonnarna! Varför då förvånas över kriminalitets-explosionen, narko-vanvettet och skolbarnens fördumning..."
Hela västvärlden drabbades av kommunistväckelsen på 1960- och 70-talen. I Danmark såg vi Blekingegadeligan som rånade banker och gav pengarna till palestinska terrororganisationer. En polisman mördades utan att de misstänkt skyldiga kunde fällas i domstol. Höga jurister som fortfarande är verksamma hörde till ligans supporters.
Som sagt, så där har det hållit på, indoktrineringen verkar inte avta, nu är det 68-ornas barn och barnbarn som håller i de röda (eller gröna) fanorna. Stark stat är på modet, och staten förväntas lägga sig i allting. Men den där staten är inget att lita på, i synnerhet inte i sin nya skepnad Europaunionen som vill släppa in Turkiet, Mellanöstern och Nordafrika i gemenskapen. Mer islam, mindre frihet. De makthavande 68-orna och deras följe är förrädare, svikare, infiltratörer.
Trots att mångkulturen och genus-pratet är deras levebröd borde den så kallade kulturvänstern ta sig en ordentlig funderare över vad för slags "kultur" de håller på med. De försöker inbilla oss att de är revolutionärer men nog fattar de själva att de sitter inne med makten. Den traditionella västerländska kultur de kämpar emot är nästan halvdöd. I Sveriges televisions debattprogram beter sig kulturvänstern som hyenor mot de stackars representanter för för sunt (västerländskt) förnuft och normala (kristliga) värderingar som de släpar dit.
Okej, kulturfrågor kanske inte verkar så viktiga och avgör kanske inte riksdagsvalen. Men kultur är mer än bara litteratur, konst och musik. Alla kulturer går inte in för att folk ska vara hederliga och försöka försörja sig själv. Man kastar sig över välståndet som en kaka som ska delas. Denna kommunistiska rövarideologi, som för övrigt har en hel del gemensamt med islam, infiltrerar samhället och får det att stagnera.
Det finns till och med kristna som tror att det går att vara god på andras bekostnad. Men det är inte att vara god att leka med skattebetalarnas pengar som politikerna gör. Om man tror att det är vad liknelsen om den barmhärtige samariten handlar om har man missuppfattat saken.
Läs vidare: Politisk teater
