Vad "den arabiska våren" egentligen står för

30.000 demonstranter tvingade två islamistiska milisgrupper att lämna sina högkvarter i Libyens näst största stad Benghazi, den stad där fyra amerikanska diplomater mördades.

Ja, det var ju i Benghazi som upproret mot Gaddafi började, och demonstranterna tyckte nog att morden var ett dåligt tack för hjälpen. Amerikanerna (och svenskarna) hade ju bombat bort honom. Om demonstrationerna sedan är ett tecken på demokratiskt sinnelag är en annan fråga, och ännu mer tveksamt är om de innebär att de tar avstånd från sharialagar.

Ett par dagar efter Gaddafi blev skjuten hänvisade Libyens nye ledare Jalil till Koranen och sa att "eftersom Libyen är en muhammedansk stat är sharia grunden för vårt rättssystem. Varje regel som skulle motsäga Islams principer kommer att vara värdelös."

Den 8 augusti 2012 lämnade Jalil över makten till ordföranden för parlamentet, men det ändrar förmodligen inget vad gäller islams ställning.

Mario Borghezio, italiensk medlem av EU-parlamentet, krävde att få veta av EU-kommissionen "hur den avser att reagera att skydda de grundläggande rättigheterna och framför allt religionsfriheten mot Jalils yttrande som skulle kunna inspirera libyska muhammedaner i Europa."

Han vill också veta "hur kommissionen bedömer det faktum att kristna kyrkor inte längre får byggas eller till och med direkt stängs" och slutligen hur kommissionen tror den kan motsätta sig att det nya Libyen antar sharia som grund för det rättsliga systemet - också för att försvara de i Libyen bosatta kristnas religionsfrihet.

. . De vill göra Sharia till grundlag - och Europa tiger!!!