Vänsterns och Högerns omsvängning

Av Nicolai Sennels

Under den gamla goda hippietidens dagar var socialisterna på vänsterkanten de goda. De riskerade jobb och rykte då de demonstrerade för lika rättigheter för kvinnor, sexuell frihet och yttrandefrihet att kritisera systemet och myndigheterna. Det var den tid då Vänstern sa att "Religion är opium för folket" och de frihetsälskande unga gjorde narr av de religiösa auktoriteterna och deras dogmer.

Men något hände. Vänstern - som definierar sig självt som beskyddare av de svaga - menade att en repressiv religion och dess ofta fanatiska och inkompetenta anhängare var en hotad minoritet, vars destruktiva handlingar var ett resultat av fattigdom och en reaktion på andras kritik allt orsakat av kapitalism och rasism.

De flesta människor var fega och fruktade att bli kallade rasister, och det gjorde det lätt för Vänsterns agenda att finna sin väg in i politiken och medierna.

Vänstern kamp för "frihet, jämlikhet och broderskap" har bleknat. Idag är sådana arketypiska mänskliga värderingar om frihet (yttrandefrihet), jämställdhet (för kvinnor) och broderskap (social sammanhållning) föremål för Högerns försvar.

Många människor växte upp som vänsteranhängare eller hippies, men kategoriseras nu som Högeranhängare - eller också extrema eller radikala Högeranhängare - eftersom de kritiserar förtrycket av kvinnor och religiös fanatism, och stöder den västerländska kulturen. Men dessa människor förändrades inte. Politiken förändrades. Genom att skydda och främja grundläggande humanitära värden och mänskliga rättigheter är Högern nu ledande aktör.